Transalpina: Kungsvägen som ingen kan enas om

Vid passet Urdele, 2 145 meter upp i Parângbergen, ligger Transalpina högre än någon annan väg i Rumänien – omkring hundra meter högre än den berömda Transfăgărășan. Under större delen av förra seklet var det knappt någon som körde här. Vägen var en grusväg som bara terrängfordon klarade, och dessförinnan en herdestig.

Så långt är alla överens. I nästan allt annat som rör vägens historia går källorna isär.

En väg med tre ursprungsberättelser

Enligt den äldsta berättelsen var det romarna som byggde den. Länsrådet i Gorj återger den försiktigt på sina turistsidor: ”vissa källor hävdar” att vägen först byggdes av de romerska legionerna under krigen mot dakerna. En turistbroschyr utgiven av staden Novaci går längre och kallar den Europas äldsta riksväg. Vi har inte hittat någon arkeologisk källa till något av detta, och det bör läsas som lokal tradition.

Däremot säger länsrådet rakt ut att sträckningen började som en herdestig, känd under det föga smickrande namnet Poteca Dracului – Djävulsstigen. Enligt Novacibroschyren går transhumansens leder över de här bergen tillbaka till femtonhundratalet, och Novacis herdar använder dem fortfarande.

I dag heter vägen Drumul Regelui, Kungsvägen. Vilken kung det gällde, och när, beror på källan:

• Tidningen Adevărul gav 2007 äran åt kung Ferdinand, som enligt tidningen insåg områdets strategiska värde redan 1914 och beordrade att en bergsväg skulle huggas ut i klippan. Den användes för att försörja fronten under första världskriget och fick sedan förfalla.
• Novacibroschyren ger i stället Carol II äran: enligt broschyren beordrades arbetet 1934 på förslag av premiärminister Gheorghe Tătărescu, och vägen invigdes 1935. Pengarna förvaltades av en lokal kooperativ bank, Banca Populară ”Gilortul”, och invånarna i Novaci arbetade på vägen ”med sina händer, sina hästar och sina kärror”.
• Även länsrådet i Gorj ger Carol II äran – han ville ha en väg för hästdraget bergsartilleri – men förlägger invigningen till 1939. Enligt länsrådet red Tătărescu längs sträckningen tillsammans med tjugo ryttare från Novaci, anförda av byläraren Ion D. Giurgiulan. Vid invigningen körde Carol II själv hela vägen i en terrängbil, med den blivande kung Mihai bredvid sig.

Samma oenighet råder om tyskarnas roll. Enligt lokala berättelser förbättrade tyska soldater vägen under första världskriget; en artikel i Adevărul från 2011 förlägger det till andra världskriget. Ingen av de källor vi har hittat hänvisar till arkivmaterial för någon av versionerna, och vi har inte tagit ställning för någon av dem.

Sjuttio år av grus

Det som följde är inte omstritt. År 2011 beskrev Adevărul vägen som i praktiken övergiven sedan mer än sjuttio år och framkomlig bara med terrängfordon. När samma tidning skrev om den 2007 var den ”till största delen oasfalterad, bara rester av asfalt”, och tidningen rekommenderade att man tog cykeln.

Sedan gick det fort, och det blev dyrt. Den 5 september 2008 skrev väghållaren ett kontrakt värt 1,23 miljarder lei plus moms med byggföretaget Romstrade om att modernisera DN67C från Bengești via Novaci, Rânca och Obârșia Lotrului till Sebeș. Adevărul uppgav kostnaden till 385 miljoner euro, omkring 2,6 miljoner euro per kilometer. I augusti 2011 var vägen enligt tidningen till omkring 98 procent klar, men det saknades fortfarande asfalt på ungefär sju kilometer mellan Rânca och Obârșia Lotrului.

Kontraktet hamnade i domstol. I ett av målen, som gällde arbete och material som fakturerats men inte levererats 2009 och 2010, friades företagets ägare Nelu Iordache och tjänstemän vid den regionala vägdirektionen i Craiova eftersom brotten var preskriberade. I ett annat mål, som gällde en klausul enligt vilken byggföretaget fick betalt i växlar till rörlig växelkurs, dömdes Iordache till sex års fängelse för medhjälp till tjänstemissbruk; domen vann laga kraft i november 2021.

Rumäniens högsta väg

DN67C är 148 kilometer lång och går från Bengești till Sebeș. Den högsta punkten, passet Urdele, anges oftast till 2 145 meter; en källa anger 2 141. Länsrådet i Argeș anger Transfăgărășans högsta punkt till 2 034 meter, så vilken siffra man än väljer är Transalpina den högst belägna av de två.

Den höga delen går genom Parângbergen, förbi orten Rânca på 1 600 meters höjd. Rânca var en fjällort långt innan vägen asfalterades: enligt Novacibroschyren kom 1 052 turister dit bara under 1934, och de bodde i stugor byggda med pengar från samma kooperativa bank i Novaci. (Broschyren anger själv två olika årtal för de första stugorna, 1930 och 1937.)

Efter passet går vägen nedför genom skogen till korsningen vid Obârșia Lotrului och fortsätter sedan norrut till Sebeș.

Fortfarande en herdeväg

Fårflockarna försvann aldrig. Novacis herdar driver fortfarande sina får över bergen längs de gamla lederna, och vid Stâna Ștefanu, omkring arton kilometer bortom Rânca och tio kilometer före Obârșia Lotrului, har en familjs fårfålla blivit ett ställe där resenärer stannar till.

Innan du åker

Det här är en sommarväg, och datumen skiftar från år till år. Väghållaren CNAIR stänger den höga delen när vädret slår om och öppnar den igen när snön har smält. År 2025 stängdes sträckan mellan Rânca och Obârșia Lotrului den 30 september och sträckan vidare till Curpăt den 16 oktober, på grund av ”snöstorm, laviner, stenras, jordskred och svartis”. År 2026 öppnades hela sträckan från Rânca till Curpăt igen den 29 maj.

Nattkörning är förbjuden på den höga delen. År 2026 var vägen mellan Rânca och Curpăt öppen 09.00–20.00 till slutet av juni och 07.00–21.00 från den 1 juli, och stängd övriga tider. Hastighetsgränsen är 30 km/h, och fordon som väger mer än 3,5 ton får inte köra där. CNAIR kan stänga vägen med kort varsel vid dimma, oväder, laviner eller stenras.

Låt björnarna vara. När bergsvägarna öppnades igen 2025 uppmanade CNAIR:s generaldirektör Cristian Pistol bilisterna att inte försöka få kontakt med björnarna: ”björnar är vilda djur”.