Stelvio: kejsarens väg över Alperna

Den 26 juni 1820 inleddes arbetet med en väg som det österrikiska kejsardömet ville ha av ett enda skäl: att kunna ta sig mellan Milano och Wien utan att passera någon annans territorium. Efter Wienkongressen tillhörde Lombardiet habsburgarna, men de gamla vägarna över Alperna gick genom Graubünden – och Graubünden var nu en del av Schweiz. Lösningen blev att dra vägen rakt över bergen, på 2 757 meters höjd, nedanför Ortler.

Tvåhundra år senare är Stelvio en sommarlekplats för cyklister, motorcyklister och folk som har sett passet på tv. Men vägen byggdes som militärväg, och i tre och ett halvt år under första världskriget gick frontlinjen här.

En kejsares väg

Kejsar Frans I beslutade om vägen genom ett dekret den 30 september 1817, enligt Cristina Pedrana Proh i den italienska facktidskriften Strade & Autostrade. Den brittiska tidskriften Top Gear uppger däremot, i en lång artikel med anledning av vägens tvåhundraårsjubileum, att dekretet kom 1818. Mannen som ritade vägen var Carlo Donegani, en högre statlig ingenjör som senare blev förste ingenjör i provinsen Sondrio. Han fick officiellt ansvaret för den lombardiska delen den 14 augusti 1818 och lämnade in det färdiga projektet den 1 maj 1819.

Det var en arméväg, och det märks. Enligt Top Gear byggdes vägen med en bredd på minst 5,5 meter (Strade & Autostrade, som utgår från originalprojektet, anger 5 meter), och den lutar sällan mer än 10 procent. Kurvorna ritades så att lavetter och hästspann kunde ta sig runt dem. Doneganis egna anteckningar, som Politecnico di Milano citerat i en utställning om honom, föreskrev en vändplan på 14 till 16 meter i diameter, ”inte mindre”, i varje hårnålskurva.

Enligt Top Gear omfattade Doneganis första plan för den tyrolska sidan 61 hårnålskurvor, däribland en trappa av 22 kurvor rakt uppför klippväggen längst in i dalen, för att hålla vägen utom räckhåll för lavinerna. Men det fanns inte tillräckligt med sten till de stödmurar som planen krävde, så vägen flyttades till dalens norra sluttning – färre kurvor, större lavinrisk. Till slut fick den de 48 numrerade hårnålskurvor som finns i dag.

Bygget

Hur många män som byggde vägen beror på vilken källa man läser. En lokalhistorisk webbplats från Valtellina uppger omkring 2 500 när arbetet var som mest intensivt; Top Gear anger 1 500 arbetare enbart på den tyrolska sidan; Strade & Autostrade skriver om hundratals arbetare från Piemonte, anställda av entreprenören Poli & Talacchini.

Också slutdatumet är omstritt. Enligt Strade & Autostrade besiktigades vägen officiellt i september 1824 (tidskriftens biografi över Donegani uppger 1825), medan Milanotidningen Il Giorno förlägger invigningen till den 6 juli 1825. Enligt Top Gear var den lombardiska stigningen från Bormio klar 1822, medan den tyrolska sidan krävde ytterligare tre år.

Däremot råder ingen tvekan om att Donegani ville att vägen skulle hållas öppen året runt. Vägarbetare, så kallade rotteri, som bodde i små hus på passet och vid Spondalunga, skulle hålla den fri från snö. År 1831 gick det enligt Il Giorno en diligens från Milano: 64 timmar till Bormio, 125 timmar till Landeck.

Med vägen kom resenärerna. En vagnsfärd över Stelvio blev ett inslag i Grand Tour, och Top Gear berättar att Grand Hotel i Trafoi, vid foten av den östra stigningen, hade en egen orkester och ett mörkrum för gästernas fotografier. Uppe på toppen låg Hotel Ferdinandshöhe.

Frontlinjen

År 1914 låg passet där Österrike-Ungern, Italien och det neutrala Schweiz möttes. När Italien gick in i kriget i maj 1915 tog frontlinjen sin början här, vid Ortler–Cevedale-massivet.

Enligt den schweiziska förening som vårdar ställningarna från kriget besköt österrikiskt artilleri den 4 juni 1915 Monte Scorluzzo, den omkring 3 090 meter höga toppen som reser sig över passet. Italienarna drog sig tillbaka, och gendarmerikaptenen Andreas Steiner besatte toppen utan strid med omkring fyrtio man, fördelade på tre grupper. Den förblev i österrikiska händer till krigets slut. Schweiziska soldater höll en post på Umbrail.

Den österrikiska arméns egna pressfotografer dokumenterade vad som hände med passet. Deras bilder visar Hotel Ferdinandshöhe och en italiensk Carabinierikasern, båda sönderskjutna. Också det neutrala Schweiz kom att påverka striderna. Enligt den schweiziska föreningen hade italienskt artilleri kunnat nå de österrikiska ställningarna på passet och ända ner till Trafoi, men en sådan beskjutning skulle ha kränkt den schweiziska neutraliteten, och efter protester förekom den bara mycket sällan. Stelvio nationalpark har anordnat guidade vandringar till ställningarna från kriget.

Coppi och ett tv-program

Den 1 juni 1953 gick Giro d’Italia för första gången över Stelvio, på den näst sista etappen mellan Bolzano och Bormio. Fausto Coppi inledde dagen 1 minut och 59 sekunder bakom tävlingsledaren, schweizaren Hugo Koblet. Enligt Girons egen historik passerade Coppi toppen ensam – 2 minuter och 48 sekunder före Gino Bartali och 4 minuter och 25 sekunder före Koblet – och vann både etappen och sin femte Giro. I samma historik kallas Stelvio loppets mest ikoniska Cima Coppi, som är namnet på den högsta punkten i varje upplaga.

År 2008 utnämnde Top Gear Stelvio till ”planetens bästa väg att köra bil på”. I jubileumsartikeln från 2025 tar tidskriften tillbaka det: ”Det är den inte, och det har den aldrig varit.”

Upp och över

Passet ligger på 2 757 meters höjd – den siffra som Giron och den italienska vägmyndigheten ANAS använder, men även 2 758 meter förekommer. Enligt Strade & Autostrade var sträckan från Bormio till toppen 20,4 kilometer i originalprojektet. På Bormiosidan leder en avtagsväg på bara 0,2 kilometer till Umbrailpasset på 2 503 meters höjd och vidare ner till Schweiz; ANAS öppnar och stänger den tillsammans med de schweiziska myndigheterna.

År 2025 fyllde vägen tvåhundra år. Lombardiet, Sydtyrolen och schweiziska Val Müstair firade tillsammans, och de största evenemangen planerades till den 5 och 6 juli – tvåhundra år efter det datum som Il Giorno anger för invigningen.

Innan du åker

Säsong. Passet är stängt på vintern och öppnar när snön har röjts. År 2026 meddelade ANAS att den lombardiska sidan och Umbrail skulle öppna kl. 10.00 den 22 maj, samtidigt som den sydtyrolska sidan. År 2024 räknade provinsen Bolzano med att kunna öppna sin sida först helgen 22–23 juni, eftersom snöröjningen hade varit svårare än vanligt. När passet stänger beror på vädret. År 2024 stängde den lombardiska sidan och Umbrail den 4 november; provinsen Bolzano höll sin sida öppen till eftermiddagen den 18 november, vilket enligt provinsen var längre än vanligt tack vare ett exceptionellt varmt år. Kontrollera det aktuella läget innan du åker.

Cyklisternas dag. Under Stelvio Bike Day är vägen från Trafoi till toppen stängd för motorfordon från kl. 08.00 till 16.00; även stigningarna från Bormio och från Santa Maria via Umbrail ingår. År 2026 räknade nationalparken in 18 600 cyklister. Nästa upplaga äger rum den 28 augusti 2027.

Sommarskidåkning. Ovanför passet finns ett sommarskidområde; för säsongen 2026 planerade operatören att hålla öppet från den 30 maj till den 1 november.