Deltawerken: vägen som går ovanpå svaret

På kvällen lördagen den 31 januari 1953 drog en kraftig nordvästlig storm in över Zeeland. Vid halv elva på kvällen borde det ha varit lågvatten. Det var det inte. Det var springflod, vinden hade pressat upp Nordsjöns vatten och nivån låg fortfarande kvar vid högvattenmärket. Omkring halv fyra på morgonen nådde vattnet enligt Zeeuwse Ankers, Zeelandbibliotekets kulturarvssajt, 455 centimeter över NAP, den nederländska referensnivån – omkring tre meter över ett normalt högvatten.

När söndagen var slut hade 1 836 människor drunknat i Nederländerna. Vägarna som i dag går sydväst från Rotterdam genom Zeeland löper ovanpå det som landet byggde för att det aldrig skulle hända igen.

Natten den 31 januari

Vallarna brast över hela övärlden. Bara i Zeeland räknar Zeeuwse Ankers med 125 översvämmade poldrar, nästan 40 000 hektar, 38 kilometer skadad vall och 3,5 kilometer vallbrott där tidvattnet nu strömmade in och ut. För hela landet anger Nederländernas kanon den översvämmade ytan till 200 000 hektar.

Under söndagen sjönk vattnet knappt alls. Det andra högvattnet, på eftermiddagen, steg ännu högre än det första. På Schouwen-Duiveland, där 534 människor omkom, drunknade många i just den andra flodvågen. Bara på Duiveland räknar Zeeuwse Ankers upp 289 döda i Nieuwerkerk, 91 i Ouwerkerk och 65 i Oosterland.

Den siffra som Watersnoodmuseum och Nederländernas kanon är överens om är 1 836 döda, och därtill tiotusentals djur. Zeeuwse Ankers anger ”omkring 1 835”, varav 873 i Zeeland, 686 i Sydholland och 254 i Nordbrabant. Omkring 72 000 människor fick enligt museet lämna sina hem för lång tid. Belgien, Storbritannien, USA, Kanada, Frankrike och Sverige skickade soldater och utrustning.

Att täppa till vallbrotten tog större delen av året. Det sista och största låg vid Ouwerkerk. Natten mellan den 6 och 7 november 1953 stängdes det med fyra kassuner, väldiga betonglådor som sänktes ner i öppningen. De ligger kvar än i dag och rymmer Watersnoodmuseum.

Stäng ute havet

Planen till ett svar var äldre än katastrofen. Enligt Nederländernas kanon lämnade vattenbyggnadsingenjören Johan van Veen in sin plan för deltat till ministeriet för offentliga arbeten mot slutet av januari 1953 – några dagar före översvämningen.

Inom tre veckor efter katastrofen, den 21 februari 1953, tillsatte regeringen en Deltakommitté under A.G. Maris, generaldirektör för Rijkswaterstaat. Dess första råd kom den 26 maj 1953, det sista den 18 oktober 1955. Den 8 maj 1958 undertecknade drottning Juliana Deltalagen. Idén var enkel och enorm: att stänga havsarmarna i sydväst, utom Westerschelde och Nieuwe Waterweg – med Andere Tijdens ord de ekonomiska livsnerverna – och att förstärka vallarna bakom dem.

Rijkswaterstaat räknar i dag Deltawerken som fem stormflodsbarriärer, två slussanläggningar och sex dammar, byggda under 43 år, från 1954 till 1997.

Över dammarna

Söder om Rotterdam möter vägen den första av dem. Haringvlietsluizen, byggda mellan 1956 och 1970, stänger Haringvliet mellan Voorne-Putten och Goeree-Overflakkee. De är en kilometer långa, med 17 öppningar på vardera 56,5 meter och 34 portar, och enligt Rijkswaterstaat släpper de ut upp till 70 procent av det vatten från Rhen och Maas som når dem – omkring 30 miljarder kubikmeter om året. Sedan 2018 står portarna på glänt vid inkommande tidvatten, så att lax, ål och havsöring åter kan simma uppströms.

Därefter kommer Brouwersdam, mellan Goeree och Schouwen-Duiveland, och över den går N57. Rijkswaterstaat anger längden till 6,5 kilometer och byggtiden till 1962–1971; Zeeuws Archief, provinsens arkiv, daterar arbetet från 1963 och invigningen av vägen på dammen till den 30 juni 1972. På ena sidan ligger Nordsjön, på den andra Grevelingenmeer, som Rijkswaterstaat kallar Västeuropas största saltsjö, på 11 000 hektar. Den avstängda sjön visade sig ändå behöva havet: 1978 öppnades Brouwerssluis för att släppa in saltvatten igen.

Striden om Oosterschelde

Enligt Deltaplanen skulle även Oosterschelde stängas, med en fast damm. Arbetet började. Enligt Zeeuwse Ankers byggdes sandbankar i mynningen upp till öar – Roggenplaat 1969, Neeltje Jans 1970, Noordland 1971.

Men ett stängt Oosterschelde skulle inte längre ha något tidvatten, och utan tidvattnet hade ostronen, musslorna och fiskarna där ingen framtid. I januari 1968 bildades Studiegroep Oosterschelde, som samlade fiskeorganisationer, ostronodlare, miljöaktivister och jurister, och i Yerseke följde Actiegroep Oosterschelde Open. Andere Tijden, historieprogrammet i nederländsk public service-tv, berättar att Joop den Uyls regering, som tillträdde 1973, beställde en utredning av ett alternativ.

Arbetet avbröts. År 1974 röstade enligt Zeeuwse Ankers Tweede Kamer, parlamentets andra kammare, med 75 röster mot 67 ner en motion från den antirevolutionära ledamoten M. Schakel om att stänga Oosterschelde med en fast damm. År 1976 var beslutet slutgiltigt: de återstående fyra kilometrarna skulle få portar som stängdes bara under extrema förhållanden. Oosterschelde förblev salt och behöll sitt tidvatten.

Det var betydligt svårare att bygga. Barriären står på 65 prefabricerade betongpelare. Varje pelare tog ett och ett halvt år att bygga, och en ny påbörjades varannan vecka, på Neeltje Jans, som blev en arbetsö på mer än 200 hektar med eget kraftverk och egen betongfabrik. Andere Tijden anger slutkostnaden till 7,8 miljarder gulden – sex gånger priset för den fasta dammen.

Nio kilometer portar

Den 4 oktober 1986 invigde drottning Beatrix barriären. Zeeuwse Ankers återger hennes ord: ”Stormflodsbarriären är stängd. Deltawerken är fullbordade.” Riktigt så var det inte: Maeslantkering, barriären i Nieuwe Waterweg vid Hoek van Holland, följde 1997, och Rijkswaterstaat räknar den som den sista av Deltawerken.

Rijkswaterstaat anger Oosterscheldekeringens längd till nio kilometer. Mellan pelarna hänger 62 stålportar, var och en 42 meter bred och mellan sex och tolv meter hög. De står nästan alltid öppna. När vattnet väntas nå tre meter över NAP stängs barriären – alla 62 portar med en knapptryckning, som manövreras från kontrollcentralen i Topshuis på Neeltje Jans. Stängningen tar omkring 75 minuter.

I genomsnitt stängs barriären enligt Rijkswaterstaat en gång om året på grund av högvatten. När den fyllde 35 år i oktober 2021 räknade Omroep Zeeland till 28 stängningar sedan 1986 och rapporterade att den kommer att behöva stängas oftare i takt med att havet stiger. Maskineriet har nu åldrats: Rijkswaterstaat renoverar de hydrauliska cylindrarna och balkarna som rör portarna och som har varit i bruk i mer än 35 år.

N57 löper längs barriärens krön, med en cykel- och gångbana bredvid. Neeltje Jans, den gamla arbetsön, ingår i dag i Oosterschelde nationalpark, med utsiktsplatser över barriären. Längre fram korsar rutten Oosterschelde ännu en gång på Zeelandbrug: drygt 5 022 meter lång, invigd av drottning Juliana den 15 december 1965 – hon betalade en rijksdaalder i avgift vid tullbåset – och fram till 1972 Europas längsta bro.

I Veere, där resplanens andra dag slutar, är Deltawerken ännu äldre. Veerse Gatdam, 2,8 kilometer mellan Noord-Beveland och Walcheren, stängdes den 27 april 1961, då sju kassuner sänktes ner i den sista öppningen, och vägen över den öppnades i oktober samma år. Bakom den blev det som hade varit en havsarm Veerse Meer, en sjö för segling och semester.

Innan du åker

Museet. Watersnoodmuseum ligger i de fyra kassunerna vid Ouwerkerk på Schouwen-Duiveland, en kort bilresa från Zierikzee, där resplanens första dag slutar.

Barriären. Enligt Rijkswaterstaat är Oosterscheldekering fritt tillgänglig, och nationalparken på Neeltje Jans har utsiktsplatser över den. Deltapark Neeltje Jans, en temapark på den gamla arbetsön, erbjuder besök i själva barriären.

Korta avstängningar. Under renoveringen stänger Rijkswaterstaat N57 mellan De Banjaard och Westenschouwen i ungefär en halvtimme åt gången medan maskindelar lyfts in eller ut – i augusti 2026 till exempel under fyra dagar mellan 09:00 och 15:00. Trafiken leds om via Zeelandbrug (N256), vilket kan ta omkring 30 minuter extra. Rijkswaterstaat aviserar avstängningarna i förväg; kolla zeelandbereikbaar.nl innan du kör över.

Arbetssäsong. Rijkswaterstaat underhåller barriären från april till september, utanför stormsäsongen.