Atlantvägen: åtta kilometer över kobbar och skär

Den 7 juli 1989 klippte transportministern William Engseth bandet till en väg som många hade argumenterat emot. Den löpte 8 274 meter från Vevang på fastlandet till Averøya, ön på andra sidan Kornstadfjordens mynning, och tog sig fram från holme till holme och skär till skär på stenbankar och broar. Den ersatte färjan mellan Ørjavik och Tøvik. Vägen fick namnet Atlanterhavsvegen – Atlantvägen.

Havet utanför är Hustadvika, en öppen kuststräcka som motorskribenterna på Klikk i en historik över vägen kallar ett av Norges farligaste farvatten. År 2019 förlorade kryssningsfartyget Viking Sky, med 1 373 personer ombord, motorkraften där i dåligt väder. En lugn sommardag är vägen en behaglig tur mellan två småstäder. I storm från nordväst är den något helt annat.

En järnväg som aldrig kom

Linjen över öarna drogs först för en järnväg. I början av 1900-talet fanns planer på en bana längs den här kusten; enligt Wikipedia valde fylkestinget en yttre sträckning för den 1921, och 1935 bestämde sig Stortinget i stället för en bana till Åndalsnes. Lokalhistoriewiki, den norska lokalhistoriska wikin, noterar att järnvägsplanerna för sträckan lades ned för gott det året.

Idén återkom som en väg. Planeringen inleddes på 1970-talet, och ett bolag för att ta upp vägtullen, Atlanterhavsveien AS, bildades 1970.

Godkänd med en röst

Alla ville inte ha den. Klikk skriver att vägdirektören i Møre og Romsdal inte rekommenderade projektet: han räknade med så lite trafik att avgifterna knappt skulle räcka till lönerna för personalen i betalstationen. Miljöorganisationerna var skeptiska, och det lokala intresset var ljumt. Fylkesutvalget, fylkets styrelse, antog projektet med en enda rösts majoritet.

Arbetet inleddes den 1 augusti 1983. Enligt Klikk tog det sex år och tolv orkaner att bli klar. Vägen kostade 122 miljoner norska kronor i 1989 års penningvärde. Wikipedia, som hänvisar till den regionala turistbyrån, uppger att en fjärdedel lånades upp mot framtida vägtullar, en fjärdedel kom från sysselsättningsmedel och hälften från statliga vägmedel.

Broarna

De flesta källor – bland dem Visit Norway och Store norske leksikon – uppger att vägen går över åtta broar. Officiellt är de sju: Statens vegvesen, den norska vägmyndigheten, räknar Hulvågbrua som en bro med ett namn, men en del räknar den som två, och det är troligen därifrån den åttonde kommer. När Norges riksantikvarieämbete, Riksantikvaren, förklarade vägen som skyddat kulturminne räknade fredningsbeslutet upp sju, från Klipabrua i väster till Litllauvøybrua i öster. Samtliga är av betong. Enligt fredningsbeslutet gäller följande:

• Klipabrua (1985) är 119 meter lång och går över Vevangstraumen.
• Hulvågbrua (1987) är 208 meter lång och har nio spann.
• Myrbærholmbrua (1987) är 87 meter lång. År 2010 kompletterades den med fiskebroar i stål på båda sidor.
• Storseisundbrua (1988) är 260 meter lång och har tre spann.
• Geitøybrua (1988) och Storlauvøybrua (1988) är båda 45 meter långa.
• Litllauvøybrua (1988) är 116 meter lång, har fem spann och en segelfri höjd på omkring 10 meter.

Fredningsbeslutet beskriver själva utformningen som nykter: kurvor och segelfria höjder bestämdes av funktionen. Det spektakulära ligger i platsen – längst ut mot det öppna havet, där vägen dels följer det flacka landet, dels svänger fram på bankar över holmarna. Det uttalade syftet med fredningen är att bevara vägen som ett exempel på en kustväg från 1980-talet och att värna upplevelsen av vägen både från land och från havet.

Storseisundbrua

Bron på fotografierna är Storseisundbrua. Riksantikvaren beskriver den som en fritt frambyggd bro – byggd utåt, sektion för sektion, utan stöd underifrån medan den växte fram. Den stiger brant till en segelfri höjd på omkring 23 meter, så att större fartyg kan passera under den. Från sidan ser det ut som om vägen klättrar upp i himlen och tar slut. Fjord Norway kallar den ledens mest fotograferade plats.

I juni 2019 filmade ett andra filmteam på vägen för Bondfilmen No Time to Die, med en Aston Martin V8 Vantage, rapporterade fansajten MI6-HQ.

Avbetald fem år i förtid

Vägdirektören hade fel om trafiken. Vägtullen skulle tas ut i femton år. Den togs bort i juni 1999, efter tio, eftersom betydligt fler körde vägen än prognoserna hade förutspått. Klikk uppger knappt 605 000 fordonspassager 2015 och 657 000 år 2019 – varav 320 000 mellan maj och augusti.

År 2005 vann vägen Århundrets byggverk, Norges ”århundradets byggnadsverk”, en publikomröstning som NRK och byggbranschen anordnade för att uppmärksamma att det gått hundra år sedan unionen med Sverige upplöstes. Teknisk Ukeblad rapporterade att vägen fick nästan en tredjedel av de mer än 40 000 rösterna, före Svinesundsbroarna, och att kronprins Haakon delade ut priset.

Stopp längs vägen

Atlantvägen är mittpunkten i en längre nationell turistväg, Nasjonale turistvegers Atlanterhavsvegen, som går 36 km från Bud till Kårvåg. Rastplatserna längs den är byggda för vädret.

Vid Eldhusøya, intill Storseisundbrua, löper en upphöjd gångbana runt holmen. Fjord Norway anger dess längd till 550 meter; enligt Nasjonale turistveger är den öppen alla dagar om året, liksom toaletterna. Arkitekter var Ghilardi+Hellsten. Vid Myrbærholmbrua fiskar folk från stålbroarna på båda sidor av vägen. På Geitøya finns en stor parkering, korta promenader upp till höjderna och en fiskestig under bron.

På sträckan mot Bud ligger utsiktsplattformen vid Askevågen längst ut på en vågbrytare. Glasväggarna finns där, enligt Nasjonale turistveger, som skydd mot väder och vågstänk.

När havet går över

Turistorganisationerna säljer stormarna lika mycket som sommaren. Visit Norway ställer en lugn sommartur mot ”en skumstänkt färd i storm från nordväst”. Fjord Norway skriver att vägen är öppen 365 dagar om året, ”och vintern är kanske då den är som mest dramatisk”, och varnar för att saltvatten kan skölja över vägen vid storm.

Ibland stängs vägen. Den 25 januari 2008 var den enligt lokaltidningen Tidens Krav stängd i ett par timmar under en storm – främst på grund av vinden tvärs över körbanan, som var farlig för större fordon, snarare än vågorna. Den 29 januari 2016, under ännu en storm, rapporterade tidningen att Atlantvägen och samtliga broar i Kristiansund var stängda.

Innan du åker

Ingen vägtull. Själva vägen har varit avgiftsfri sedan juni 1999. Atlanttunneln (Atlanterhavstunnelen) mellan Kristiansund och Averøy, som öppnades i slutet av 2009, var tidigare avgiftsbelagd – 102 kronor för en bil. Det upphörde den 1 juli 2020, när Norges sista bemannade betalstation togs bort, rapporterade Teknisk Ukeblad.

Öppen året runt. Vägen har ingen säsongsstängning. Vid storm bör du kontrollera vädret och väglaget hos Statens vegvesen före avfärd och räkna med kraftig sidvind på broarna; Nasjonale turistveger varnar särskilt cyklister.

Husbilar. Toaletter från husbilar och husvagnar får inte tömmas i rastplatsernas toaletter. Nasjonale turistveger listar tömningsstationer i Kårvåg, Vevang, Eide, Bud, Kristiansund och Molde.

På vägen. På vår tredagarsrutt från Kristiansund till Molde får Atlantvägen en egen dag, mellan en natt på Averøy och den fortsatta färden till Molde.